Gärna spårvagn – men först en rejäl busstrafik

Idag på sammanträdet med Programnämnd Samhällsbyggnad fick vi en ”idéstudie” om ”Prioriterat stråk för buss eller spårvagn i Örebro”. Som av en händelse berättade Miljöpartiet och Moderaterna inför mötet att de var för spårväg i Örebro (fast när de blev pressade av media om kostnaden – uppåt 1 miljard – var de inte lika tvärsäkra längre`).

”Idéstudien” visar att det är mycket mycket dyrare att bygga spårväg i Örebro och att expressbussar (med eget körfält och särskilda perronger) går i stort sett lika snabbt. Till en lägre kostnad. (Här finns presentationen som Clas-Göran Claesson, Programdirektör, visade). Utredningen pekar på något viktigt: vi behöver kortare restider och ökad kapacitet på vissa linjer. Det är det som är de största problemen idag. Men kostnaderna för spårväg är betydligt högre (investeringar på cirka en miljard, ökad driftskostnad – exklusive ränta/avskrivning på investering – med uppåt 10 miljoner per år). Att trimma och få vårt linjenät att fungera och till och med ge bussarna prioritet i trafikljus och liknande är billigare än så.

Min slutsats är att örebroarna nu bör diskutera hur mycket det är värt med spårväg: är det värt mellan 30 och 50 miljoner kronor mer om året? Kanske är det det; om vi tror att det kan bidra till ökad tillväxt, fler invånare i Örebro och att Örebro blir mer attraktivt. Men det är en fråga på mycket lång sikt, vi pratar 10-20 år framåt i tiden.

En sak är uppenbar: utredningen pekar på att Örebro kommun behöver en snabb och välfungerande kollektivtrafik för att kunna växa och utvecklas. Utifrån alla de samtal jag haft med både resenärer och bussförare är det uppenbart att det nya linjenätet har uppenbara brsiter. Högst upp på listan står därför att fixa till problemen i vardagen idag. Spårvagn eller expressbussar löser inte inställda bussar, förseningar eller andra problem som många idag plågas av dagligen.

Innan vi helt förlorar oss i drömmarna om en framtida spårväg bör vi fokusera på det linjenätsystem som koalitionen sjösatte föregående mandatperiod. Om Örebro ska kunna utvecklas måste vi sköta ekonomin och se till att vi har täckning för vad vi lovar. Den förra kommunledningen är ansvarig för att det nya linjesystemet sjösattes med så många brister. I många stycken fungerar det inte alls. Örebroarna bör fråga sig vilken trovärdighet den förra kommunledningen har när de nu lovar att rulla iväg miljarder av framtida pengar på en spårvagn istället för att städa upp i bristerna i dagens busstrafik.

Jag vill att vi kraftsamlar för att få till ett linjenät som fungerar med täta turer och snabba restider. Då kan prioriterade busstråk och särskilda bussfiler vara ett alternativ. Då krävs inga miljarder, utan vi kan faktiskt göra saker som betyder mycket för örebroarna i vardagen.

Sedan kan vi fundera på om spårvagn, expressbussar/BRT, monorail eller andra lösningar behövs i Örebro om 10 eller 20 år. Personligen tror jag mest på BRT i ett kortare perspektiv, och i monorail-lösningar i ett längre perspektiv. Men låt oss utreda, diskutera och fundera. Miljardinvesteringar bör man inte stressa fram.

Rädda norrcity – öppna Storgatan för långsam biltrafik

Nu går vi Socialdemokraterna fram med förslaget att öppna Storgatan för biltrafik på gåendes villkor, precis som både handlare och stadskärne-konsulter tidigare föreslagit. Norrcity behöver utvecklas så att Norrcity blir en levande stadsdel för handel, restauranger och service. Under fredagen uppmärksammade flera av de som har verksamhet på Norrcity att Järntorget varit avstängt i ett år och att Norrcity drabbats hårt. Busshållplatserna på Olaigatan diskuteras, men helheten för norr är ännu viktigare.

Igår uppmärksammade butiksägare på norr att Järntorget varit avstängt för ombyggnad i ett år. Det är inte okej, och på fredagen gick vi ut med ett pressmeddelande om detta, jag klipper in det här:

– Vi måste vända den negativa trenden för Norrcity och vi måste göra det nu. Annars är det för sent. Vi har hela tiden varnat för de negativa konsekvenser som uppstått med en långdragen ombyggnad av Järntorget samtidigt som parkeringar och bussar försvunnit. Idag är affärsinnehavarna på norr rent ut sagt förbannade över att man har försvårat deras möjligheter att verka. Handeln är en av de viktigaste drivkrafterna för Norrcitys tillväxt och utveckling, då kan vi inte bakbinda dem och göra det svårare för dem som vill verka där, säger kommunalrådet Björn Sundin (S), ansvarig för samhällsbyggnadsfrågor.

Under veckan har Socialdemokraterna varit och delat ut brev till 200 handlare i Norrcity för att samla in deras synpunkter på hur vi kan utveckla området (brevet bifogas). Många har framfört sina förslag.

– Det är tydligt att en av de viktigaste frågorna för handlarna är att öppna upp Storgatan för trafik så att de kan få kunder till sig och att det blir fler parkeringsmöjligheter på gatan. Därför lovar vi Socialdemokrater att om vi får stödet för att bilda en stark kommunledning för utveckling och jobb så gör vi Storgatan till en ”torgfartsgata” med korttidsparkeringar och långsam trafik på de gåendes villkor, säger Björn Sundin (S).

I de svar vi fått in från affärsinnehavarna i Norrcity är det inte bara biltrafik på Storgatan som efterfrågas. En övervägande majoritet vill att kommunen ser över busshållplasterna på Olaigatan, att Järntorget måste utvecklas till en levande mötesplats och att Resecentrum byggs ut.

-Den dialog vi nu för med de som verkar på Norrcity ger oss nya idéer och nya möjligheter. Flera frågor har vi påbörjat utvecklingsarbetet med, till exempel Resecentrum. Andra som Järntorget måste vi nu sätta högsta fart i. Kanske ska Bondens marknad ligga där i år?, avslutar Björn Sundin.

Några av de kommentarer som har kommit in från handlarna:

– ”Att ta bort parkering och bygga plaskdamm var idiotisk.”

– ”Bra om det blir torghandel på Järntorget.”

– ”Impulskunderna försvann när parkeringen togs bort.”

– ”Nya parkeringar måste skapas omgående”

– ”Minskad försäljning iom Järntorgets förändring”

– ”Jättedåligt att parkeringen försvann på järntorget. Järntorget är rörigt och inga kunder vill komma till området. De åker hellre till Marieberg.”

– ”Vi har tappat jättemycket i försäljning sedan parkeringarna försvann samt bussarna och samtrafiken. Ombyggnaden har dessutom tagit väldigt lång tid. Idag ett livlöst område.”

Ett Örebro som välkomnar uteserveringar!

Vi diskuterade uteserveringar igår på presidieberedningen för Programnämnd Samhällsbyggnad (en gång i veckan stämmer tjänstemännen av aktuella frågor med oss politiker). Lilla Örebro var ett exempel, Satin ett annat.

Lilla Örebro har uppmärksammats i media, eftersom de inte längre får sätta upp ett rep som avspärrning på Köpmangatans ena sida. Därmed finns en risk att gästerna inte längre får gå ut från restaurangens bar med en öl i handen. Jag bloggade om det härom dagen.

Lilla Örebro är en av de restauranger som skött sig bra och som därför nu får ett treårigt tillstånd, för tjänstemännen på Tekniska Förvaltningen (som ger tillstånd till just uteserveringen) är det ingen stor dramatik i att de två rep som tidigare varit uppspända inte längre får vara det. Den fast byggda uteserveringen får stå som den stått tidigare, i kommande tre år. Men problemet är att om Tillståndsutskottet i kommunen inte ger tillstånd till att gästerna ska få bära sin öl till uteserveringen om inte gatan är avstängd så kommer Lilla Örebro – trots att de skött sig bra – ha att välja mellan: 1/ att stänga uteserveringen eller 2/ att ha ytterligare personal och en bar ute på gatan (vilket självklart kostar rätt mycket).

I gårdagens NA lovade moderaten Ulf Södersten (ordförande i Socialnämnd Öster, där Tillståndsutskottet hör hemma) att han ska ”hitta lösningar” på Lilla Örebros problem. Hoppas att han hittar de lösningarna.

En restaurang som vill ha uteservering behöver ha kontakt med fyra olika delar av kommunen: Byggnadsnämnden (för eventuella skärmtak på byggnaden t ex), Tekniska Nämnden (för själva uteserveringen, upplåtelse av mark), Miljönämnden (när det gäller matlagning och hygien och liknande) samt Tillståndsutskottet/Socialnämnd Öster (alkoholservering). Det där är självklart inte bra.

Därför har Näringslivskontoret i Örebro kommun samlat alla kommunala aktörer och bjudit in restaurangerna till särskilda möten: under namnet restauranggruppen. Det arbetet är bra och har, enligt de allra flesta, lett till att förutsättningarna blivit bättre för restaurangerna, att kommunikationen fungerar bättre och så vidare.

Men likväl riskerar Lilla Örebro – som alltså skött sig bra – att inte kunna bedriva sin uteservering. Och den frågan släpper vi inte.

Jag lyfte frågan om att helt enkelt förlänga förra årets tillstånd: att alla som hade tillstånd förra året ska få tillstånd för samma saker som de hade då – i väntan på att vi ser över reglerna. Men tjänstemännens bild är att det inte skulle göra någon nytta: på det stora hela så har vi justerat reglerna så att det fungerar bättre. Och de allra flesta är rätt nöjda, menar tjänstemännen. Jag har ingen anledning att betvivla deras bild.

Då återstår att lösa problemen för Lilla Örebro och för Satin (det är också på gång, det handlar om hur stor uteservering de ska få ha – de vill ha lika stor som förra året). Och de två problemen borde man kunna lösa enklare än att göra stora generella förändringar.

Sedan återstår frågan om hur vi ska återställa förtroendet för Örebro kommuns hantering av restaurangerna i stan, för det ryktet har tagit skada av de senaste årens alla turer om allt möjligt.

Jag är tacksam för synpunkter även när det gäller detta.